Vår gryende intuition
Idéernas värld
Bakom varje skapad företeelse finns en idé och ett syfte. När vi står inför en företeelse vi vill förstå, eller ett problem vi vill lösa, söker vi i vårt erfarenhetskartotek efter tidigare erfarenheter av liknande art. Vi koncentrerar oss, och befinner oss då i ett intensifierat inre arbete för att med intelligensens hjälp mobilisera det arkivmaterial i vårt minneskartotek som relaterar till den yttre företeelsen. Vi ställer samman det arkiverade minnesmaterialet av liknande företeelser och gör en analys, d v s definierar den yttre företeelsen. När vi samlat ett rikt erfarenhetsmaterial inom ett område, t..ex. av radioapparater, så framträder dess idé och mening och vi förvillas inte längre av om apparaterna skulle variera i form eller storlek. Ett rikare erfarenhetsmaterial har på detta sätt frambringat en talang för att snabbt identifiera företeelsen, skala av dess yttre variationer och se dess kärna.
När man genom flera liv utvecklats till genialitet på ett område kan, under harmoniska tillstånd, idématerial strömma upp ur vår inre värld och ge upphov till en stark lyckokänsla av att vara i beröring med det fullkomliga. Vi står då i direkt förbindelse med idéernas värld och har på det gällande området utvecklat en intuitiv förmåga.
Intuitionen är frukten av en bakomliggande utveckling
När en kompositör upplever hur ett helt färdigt musikstycke strömmar in i det dagsmedvetna, eller en författare ”ser” en hel romans idé och i sitt inre upplever hur dess personer blir fullt levande, är det inte resultatet av en nådegåva, utan resultatet av ett genom flera liv upparbetat erfarenhetsmaterial och en därigenom utvecklad talanguppsättning. En virtuos musikers färdighet är en följd av flera inkarnationers träning och slit.
Under barndomens repetition går det väldigt lätt för barnet att återerövra sin tidigare uppövade begåvning. Det kan gå med en snabbhet, som kan få många kamrater att tappa modet och uppleva sina framsteg som hopplöst tröga. Men skulle vi se tillbaka några inkarnationer, skulle vi se det nu så begåvade barnet stå med samma upplevelse av tröghet och kanske avundsjukt titta på någon kamrat som utvecklades i expressfart.
Sett utifrån reinkarnationstanken och den organiska utvecklingen, som bakgrund till skapandet av begåvning, har vi själva fått träna upp alla våra talanger. För att bli detsamma måste vi uppleva och göra detsamma. Ingen är utifrån detta perspektiv favoriserad av försynen, eller har haft tur i det genetiska lotteriet, utan har genom sina tidigare livs erfarenheter och träning byggt upp den karaktär och begåvning som vi nu bär på, och som är förutsättningen för att vi kan inkarnera i det genetiska material som våra föräldrar ställer till vårt förfogande.
Erfarenheter av lidande utvecklar vår inlevelseförmåga
Under hela vår utveckling genom djurriket och fram till det riktiga människoriket strömmar det via vår fysiska kropp in en mängd erfarenheter av den fysiska världens motstånd. Vi bearbetas av väder och vind, av medväsens angrepp på och lemlästning av vår kropp. Vi bryter ner oss genom onaturliga begär och utsvävningar. I vår egen kropp möter vi konsekvenserna av en osund livsföring och själviska tankearter. Detta orsakar såväl fysiska som psykiska sjukdomar. Resultatet blir en kolossal utvidgning av vår känslomässiga begåvning. Dessa erfarenheter, som uppfyllt oss med smärta och förtvivlan, har ur ett kosmiskt perspektiv varit det obehagligt goda, som berikat vårt erfarenhetskartotek med ett ofantligt material för mobilisering vid förståelse av medväsendenas utsatthet, smärta och lidande. Där vi själva lidit, i detta eller tidigare liv, har vi möjlighet att känna igen och förstå.
Så länge vi reagerar på andra väsen med antipati är det tecken på att vårt erfarenhetsmaterial på det aktuella området ännu är klent eller obearbetat. När däremot vårt erfarenhetsmaterial på det aktuella området vuxit och blivit rikt, så reagerar vi med medlidande. Om detta rika känsloerfarenhetsmaterial dessutom är analyserat och förädlat av intelligensen, har individen här en utvecklad förmåga till kärleksfull förståelse och ändamålsenlig hjälp till sin nästa.
På samma sätt, som med radioapparaterna, växer med ett utökat material av lidande-erfarenheter vår förmåga till igenkännande av de andras upplevelser och då växer successivt förmågan att se bortom de yttre variationerna och se till själva kärnan i upplevelsen. Vi kan alltså även på inlevelsens område utveckla en genialitet och därmed omedelbart förstå en medmänniskas situation.
Vi ”ser” och ”hör” med hjälp av våra erfarenheter
Det är inte de fysiska ögonen och öronen som avgör vad vi upplever. De utgör en nödvändig apparatur för att tillsammans med hjärnan transformera de fysiska ljus- och ljudfrekvenserna över till vårt medvetande. När sinnesimpulserna sedan möter vårt inre och blir till upplevelse är det våra erfarenheter och de föreställningar, som dessa utkristalliserat sig i, som avgör vad vi ser.
Ibland kan man också förbryllas av att något man kan ha hört och läst om och trodde sig förstå ändå inte blir till någon aktiv kunskap, som kan bli en regulator för vårt handlande. Hur många blivande föräldrar har inte haft de finaste föresatser att ge sina barn en human och klanderfri uppfostran, men fått märka att gamla urkrafter aktiverats när man t.ex. är trött och barnet testar var gränserna går? Den teoretiska kunskapen räcker inte som motvärn till de gamla instinkterna. Andras erfarenheter kan inte ersätta de egna. Det är bara där vi har tillräckligt med liknande erfarenheter, som vi kan tillgodogöra oss andras vägledning och skapa oss en sann och verklig uppfattning på området ifråga. På samma sätt är det omöjligt för oss att skapa oss en sann bild av tillstånd, som ligger framför oss i utvecklingen. Vi kommer därför att förfäkta en mer eller mindre partisk och därmed falsk bild av området ifråga. Det är t.ex. omöjligt för den enpoliga människan att riktigt förstå den dubbelpoliga människans inre tillstånd och sympatiförmåga. Vi kan bara vara intuitiva och i kontakt med sanningen, på de områden, där vi har ett rikt och förädlat erfarenhetsmaterial. Vi kan t.ex. inte som enpoliga väsen, med en s.k. normal parningssexualism, skapa oss en sann förståelse av egenskaperna hos den dubbelpoliga sexualismen, där den maskulina och feminina polen kommit i balans. Det finns all anledning att eftersträva ödmjukhet och försiktighet, när man uttalar sig på ännu ej erfarna områden.
Instinkten härstammar från ett tidigare kosmiskt medvetande
Instinkten är en automatiserad funktion från vårt kosmiska medvetande i tidigare spiralkretslopp och kan ibland förväxlas med vår ännu späda och omedvetna intuition. Instinktens automatiserade tillstånd gör att den agerar helt reflexmässigt, omedvetet och utan viljans kontroll. Vi ser i fåglarnas flykt, blommornas lockande spel med färger och doftämnen och i djurens val av föda, en häpnadsväckande ändamålsenlighet och träffsäkerhet. Instinkten är de högre världarnas påtagliga närvaro i vårt eget kött och blod, i automatiserad form. Men i den jordmänskliga tillvaron för instinkten en alltmer tynande tillvaro och visar sig i många situationer vara bärare av egenskaper som direkt motverkar framväxandet av vår mänskliga gestalt. Ett exempel har vi, i den från djurriket nedärvda instinkten, att förfölja och döda de som avviker från flocken. I djurriket kan detta t.o.m. ses som en human funktion för att skona de skadade mot ett livslångt lidande. För nutidsmänniskan är det just denna instinkt som ligger till grund för all förföljelse av de som avviker vad gäller ras, åsikter och sexuell läggning.
Ett av kännetecknen på om våra tankeimpulser och idéer härstammar från vår instinkt eller vår gryende intuition är dess emotionella kvalité. Om våra tankar bärs av någon form av antipati, ligger instinkten som en pådrivande bakgrundsfaktor. Om däremot våra tankar avspeglar en utvecklad human känsla, tolerans och kärlek, önskan att förstå och bistå, är det vår gryende intuition som börjar avslöja sin närvaro. Det är utifrån dessa moraliska kvalitéer som vi kan lära känna trädet på dess frukter.
Om t.ex en ”profet”, som på vissa fält kan visa sig ha kosmisk kunskap, på andra fält uppvisar antipati och förtal av andra s.k. konkurrerande ”profeter”, så avspeglar dessa frukter inte den renhet i hjärtat, som är högintellektualitetens och därmed intuitionens kännetecken.
Lågpsykiska och högpsykiska förmågor
Psykiska förmågor befinner sig också för många av oss i en förvirrad sammanblandning med vår gryende intuition. De lågpsykiska förmågorna, som klärvoajans, mediumism, automatisk skrift, pendel-svängning m.m. är liksom de fysiska sinnena begränsade till det skapta. Intuitionen däremot är en högpsykisk förmåga, som i sitt utvecklade tillstånd omfattar vår eviga sida; vårt övermedvetande. De lågpsykiska förmågorna kan därför inte avslöja det upplevda fenomenets avsikt och mening. Tolkningen blir därför avhängig av den klärvoajantes utvecklingsnivå. De lågpsykiska förmågorna förekommer också hos djuren och har varit framträdande drag hos naturfolken. Vi ser även att de är frikopplade från moral och kan användas för såväl svart som vit magi. Martinus beskriver dem som ”de vattenpussar som blivit kvar efter regnet”. Intellektualitetens sol får dessa att successivt dunsta bort för att till slut försvinna. Han säger: ”Sådana psykiska förmågor tillhör tvärtom en utvecklingsepok som nutidens kulturmänniskor för länge sedan vuxit ifrån och därför endast har kvar som energilösa rudiment. Att träna fram sådana förmågor är i verkligheten en tillbakagång och kan endast låta sig göra i mycket liten omfattning och på bekostnad av andra och för väsendets nuvarande utvecklingsstadium nödvändiga egenskaper och anlag. Hos de verkligt moraliskt långt framskridna människorna förekommer detta slags begär så att säga aldrig.” (1)
De lågpsykiska förmågorna, som framträder under olika förändrade medvetenhetstillstånd som trance, suggestion eller hypnos, kan fånga upp material från t.ex. tidigare liv eller fjärran platser. Men dessa förmågor visar sig ofta lyfta fram tvivelaktig information, som övertolkas som ett personligt historiskt material från individens tidigare liv. Detta blir bl.a. synligt genom de upplevelser via klärvoajans och vid regressioner, där man ofta tror sig ha bytt kön från liv till liv. Tänk om en datoranvändare som surfar på internet skulle tro att allt han får in i sin dator skulle vara material ur hans eget omedvetna från detta eller tidigare liv! Dessa förändrade medvetenhetstillstånd gör det möjligt för vår hjärna att på ett liknande sätt surfa, inte bara på vårt eget omedvetna, men också på andras våglängder och program. När vi ger oss in i nämnda förändrade medvetenhets-tillstånd har vi ju ofta en viss frågeställning eller konflikt som fungerar som en typ av sökord som drar till sig eget eller andras medvetenhetsmaterial på den aktuella våglängden.
Sett utifrån Martinus analyser av polförvandlingen, talangkärneprincipen och vår organiska utveckling, är tron på att man kan växla kön från liv till liv, mer att hänföra till en typ av själavandringstanke, d.v.s. att jaget skulle, från det ena livet till det andra, kunna vandra från väsensskilda organismtyper, som t.ex. från en människa till en orm.
Ingen människa skulle väl kunna hemfalla åt tanken att vi efter en natts sömn skulle kunna vakna upp i en kropp med ett annat kön och med en helt avvikande talanguppsättning. I princip är också tanken att vi så radikalt skulle byta kropp och talanguppsättning bara för att vi dör, uttryck för ett liknande slag av magiskt tänkande. Vår personlighet och vår talanguppsättning förändras inte när vi är i de andliga världarna, utan genom vårt samlande av erfarenheter och uppbyggande av talanger här i den fysiska världen. De växlingar av kön som beskrivs är just ett tydligt tecken på den mängd av felkällor som finns i samband med de lågpsykiska förmågorna.
Under en regression till ett ”tidigare liv” upplevde jag att jag offrades för att blidka Gudarna. När jag lämnade min fysiska kropp, fick jag från det andliga planet syn på den sörjande kvinnan som var min käresta. Jag gled då omedelbart in i hennes kropp, såg genom hennes ögon, upplevde hennes klädedräkt och kände hennes sorg. Efter detta gled jag ur hennes kropp och gav mig i väg uppåt, bort från henne. Hade jag i regressionen enbart upplevt sekvensen där jag befinner mig i hennes kropp och känner hennes sorg över sin döde man, hade jag lätt kunnat tolka min upplevelse som att jag i det livet varit kvinna. I de psykiska världarna är vi inte alls så åtskilda i separata och fasta organismer som i den fysiska världen. Detta blir ju också uppenbart i samband med upplevelser av telepati.
De högpsykiska förmågorna är helt dagsmedvetna och utgör ett vetande som avslöjar företeelsens mening och sammanhang. De överblickar det skaptas förbindelse med övermedvetandet och kan därför inte ta fel på orsak och verkan. De högpsykiska förmågorna framträder endast när personen är i ljusa, kärleksfulla tankearter. De är därför rotfästa i en hög moral.
Vägen mot ljuset
Det primära för nutidsmänniskan är att lära sig tänka självständigt och att vidareutveckla sin förmåga att se meningen och idén med livets direkta tal i sin växelverkan med medväsendena och naturen. Det är därför inget misstag från försynens sida att låta de psykiska förmågorna dunsta bort i mötet med den alltmer intellektuella människan, som söker kunskap, som vill veta. Den nya världsimpulsen präglas just av att man vill veta istället för att tro på någon yttre auktoritet. Den nya impulsen för oss bort från mystik och beroende av andra väsens eventuella kontakter med ”den andra sidan”. Den andliga vetenskapen syftar till att förädla det genom tusentals liv insamlade erfarenhetsmaterialet, så att en inre auktoritet, en inre röst kan vägleda oss i självständiga val.
Den träning som Martinus menar är vägen till ljuset, till framväxandet av vår intuition och därtill hörande högpsykiska förmågor, formulerar han bl.a. på följande sätt: ”Denna väg är den fullständiga utrensningen från medvetandet av de djuriska tendenserna eller det s.k. ”onda” , så att den totala nästakärleken blivit det absolut primära i hela ens manifestation och livsföring. .....Men genom en permanent praktisering i att göra det goda, genom att träna sig i att göra gott mot dem som förföljer och hatar en, genom att bedja om förlåtelse för den vrede, vars yttringar man inte mäktade förhindra, genom att leva för att tjäna andra levande väsen och således, med få ord, att vara helt inställd på att vara till glädje och välsignelse för allt man kommer i beröring med, så förvandlas man på ett helt naturligt sätt i överensstämmelse med naturens egen skaparmetod.” (2)
Om man istället inriktar sig på att via de meditationstekniker, som inte syftar till en träning av kärleken till nästan i vardagen, utan istället syftar till ett konstlat uppnående av ett högre medvetande, är risken stor att de högre energierna man då kommer i beröring med kortslutes med våra resterande själviska anlag. Vi har då inte ”bröllopskläderna” på och kastas därmed i högre eller mindre grad in i nervsammanbrottets eller storhets-vansinnets terränger. Därför bör man egentligen vara tacksam över att de kosmiska upplevelserna dröjer tills man har städat upp lite bättre bland sina djuriska anlag och fått bättre ordning i sitt erfarenhetskartotek.
Teoretiskt kosmiskt medvetande
Vår vandring genom tusentals inkarnationer för att förvandlas från djur till människa bistås med andlig näring och vägledning av äldre syskon i utvecklingen genom de olika kosmiska världsimpulserna. När Jesus vid sin korsfästelse demonstrerade modellen för hur den färdiga människan möter sitt öde igångsattes en andlig kraftvåg som fortfarande gör sig starkt gällande.
I vår tid har en ny världsimpuls aktiverats för att ge näring till de humana materialister som vuxit ifrån den religiösa gamla världsimpulsen och nu vill veta varför allt detta lidande plågar mänskligheten. De har fyllt sitt kartotek med ett hav av erfarenheter. De har i detta eller tidigare liv gått igenom ett ragnarök. Deras därigenom starkt utvecklade medkänsla kräver en upplevelse av mening och rättvisa för att inte översköljas av depression och livsleda p.g.a. allt lidande de ser. I detta stadium inträder en ödmjukhet som gör dem mottagliga för andlig vägledning och undervisning. Det är för dessa människor som den andliga vetenskapen blir ett inspirerande studium. Den andliga kunskapen träder in som en katalysator i deras medvetande och påbörjar en omstrukturering av det samlade erfarenhetsmaterialet.
Med en ny livsåskådning möblerar man om i arkivet, sätter in nya hyllor, för att äntligen skapa plats för alla hittills oförklarliga erfarenheter och sammanhang. Det uppstår ordning i arkivet och det blir allt lättare att finna välanalyserade och ordnade dokument där själva idén och avsikten med erfarenheterna framgår. Därmed förbereds successivt marken för intuitionens blixtsnabba klarhet.
Efterhand som människorna, genom liven, samlat så mycket erfarenheter att de är humana, fredsälskande individer, som hungrar efter kunskap och vill förstå meningen med tillvaron, så är de mottagliga för den ”intelligensmässiga tolkningen av livets verkliga kosmiska och därmed eviga analyser. De kan därmed få den teoretiska upplevelsen av livets mening eller livsmysteriets lösning, sådan som Gud uppenbarar den genom världsalltets struktur. Därigenom blir de både i medvetande och levnadsart så småningom mottagliga för ”kosmiska glimtar”, för att till slut uppleva det totala kosmiska medvetandet som en permanent mental struktur, i vilken de är ett med Gudomen, oändligheten och evigheten. Mänsklighetens frälsning eller väg ut ur domedagens mörker och in i humanitetens eller kärlekens ljusa sfär heter kosmisk forskning och undervisning och den härav kärleksfulla levnadsarten. Detta är den nya världsepokens grundval. Denna den andliga vetenskapens eller den eviga visdomens kulturepok blir den jordiska människans slutepok.”(3)
Med den andliga forskningen skapas det ordning i vår inre värld, kosmos där det tidigare rått kaos. Vi börjar därigenom att komma på våglängd med det kosmos som råder i skapelsen som helhet. Det är denna harmoni mellan vår inre och yttre värld som vi upplever som kosmiskt medvetande. Intuitionen är då dagsmedveten och viljestyrd.
Intuitionen är en kärleksförmåga
Intuitionen är slutresultatet av en gigantisk vandring genom materien, genom en kulmination av mörkerupplevelse och motstånd. Som kosmisk resenär har vi därmed fyllt vår kappsäck med ett erfarenhetsmaterial som ger oss tillträde till ett ”inre bröllop” och en underbar resa i ljusets oändliga och eviga riken. Efter detta totala utforskande av mörkret och dess konsekvenser har vi erövrat en fullständig inblick i livslagarna och en fullständig förmåga att leva i samklang med dem, dvs att göra det goda. Det är denna livskunskap vi upplever som kärlek. När vi känner nästakärlekens värme inombords, förnimmer den i mötet med vår nästa och naturen, är det vår gryende intuition som avslöjar sin närvaro. Börjar vi dessutom att uppleva vårt ödes olika detaljer som djupt meningsfulla, och börjar förnimma tacksamhet även för det som vi upplever som obehagligt, då är vår intuition på god väg.
(1) LB 6 st. 2008
(2) LB 6 st. 2003
LB 7 st. 2524
åter till Solsökehem
Sören Grind, april –96