Själens näringskällor
Dagens sjukvård har många förtjänster. Den har räddat ett otal människoliv och gjort många handikappade männis-kors liv mycket behagligare, men samtidigt tycks den ha förlorat en horisont. Den horisont som hälsoprofeten Are Waerland uttryckte med orden: “Vi har inte med sjukdomar att göra utan med livsföringsfel.” Liksom Dr K-O Aly brukar säga, att huvudvärk inte beror på brist på albyl, så kan man också säga, att depression inte beror på brist på Cipramil. Det finns situationer där även dessa mediciner kan vara nödvändiga, men symtomlindrande mediciner har en förförisk tendens att få oss att glömma att begrunda orsakerna till våra problem.
Vi människor är födda ur naturen, men har, på historiskt sett mycket kort tid, fjärmat oss från naturen och dess läkande och rogivande kraft. Många av oss har märkt hur välgörande en lång promenad i skogen kan vara för vår själ. Den fysiska rörelsen förbränner en del av den lagrade stressen och naturen smeker våra sinnen och delar frikostigt med sig av sin kraft och harmoni. Är vi stressade, deprimerade och ångestladdade är det bra att ett tag ”fasta” från världens elände, skvaller och våldsprogram, för att få tid att smälta alla de intryck som upphopats i vårt inre. De flesta av oss behöver medvetet lära oss att släppa spänningar i vår kropp och konsten att medvetet stilla vårt sinne. Livet erbjuder oss också möjligheten att i förtroliga samtal med vänner eller en terapeut smälta och integrera våra intryck och genom konstnärligt skapande ge uttryck för vårt inre liv. Dessa livets egna hjälp till självhjälpsmetoder har rätt använda bara positiva biverkningar.
Vissa människor kan äta hur mycket som helst och ändå är de magra. Det har visat sig att en sådan smal storätare efter ett par dagars fasta, när tarmen fått sin efterlängtade vila och återhämtning, t.o.m. kan börja att gå upp i vikt medan han fortfarande fastar. Kanske är det också så med våra själsorgan att de liksom våra matsmältninsorgan kan bli överansträngda och tappa sin förmåga att tillgodogöra sig själslig näring. Det mesta passerar obearbetat in och får p.g.a. sitt ofta stressande och negativa innehåll en förstoppande och förgiftande effekt i vårt inre. En inre stress och oro eller rentav ångest och depression kan bli följden.Vi invaggas också i tron att vi kan köpa oss fria och konsumera oss bort från våra problem och vår ohälsa. Då blir lätt nästa steg att bli vårdkonsument med förhoppningen att finna de lämpliga piller, som kan frälsa en från de obehagliga symtomen.
En väsentlig faktor i vår själsliga matsmältning är vår förmåga att se sammanhang och skapa mening i det vi upplever. Vår materialistiska världsbild är här en förlamande faktor. Materialismen har gett oss en fantastisk kunskap om den fysiska sidan av livet, men samtidigt säger naturvetenskapen, att eftersom vi inte kan mäta och väga själen så finns den inte. Medvetandet är, utifrån detta synsätt, bara ett resultat av biokemiska processer i hjärnan. I.o.m. detta har all andlighet och strävan efter att se en högre mening med tillvaron blivit till något naivt som en seriös människa inte bör ägna sig åt. Elisabeth Kübler-Ross, en av våra stora nära-döden forskare, blev i stort sett utfryst när hon öppet deklarerade att hon var övertygad om reinkarnation. Materialismens hämmande inverkan på vårt så grundläggande behov av mening, tror jag, är en av huvudorsakerna till vår oförmåga att tillgodogöra oss själslig näring.
Människan söker mening i sitt personliga öde och i tillvaron som helhet. Även om dessa sanningar inte går att verifiera med naturvetenskapliga mätmetoder och även om jag inte kan hävda min sanning som giltig för andra, så kan den ändå vara av stort värde för min förmåga att sortera mina intryck och bära svåra ödessituationer. Det är inspirerande att se den ökade öppenhet runt livsfrågorna som nu växer fram i vårt samhälle. Med öppenhet och respekt för varandras åsikter lär vi oss att skilja näringsämnena från slaggprodukterna och bygga upp en sund själslig matsmältnings-förmåga, d.v.s. upplevelse av mening och sammanhang i vårt liv.